Trädet del 3
2002
En ilsken man går upp för en kulle med en yxa i händerna. Ingen vet varför. Han går där med gråten i halsen och svär tyst för sig själv. Ingen vet varför. Han tänker för sig själv:
- Nu får det vara nog. Nu ska fanskapet ned. Jag har varit och hämtat yxan så nu ska trädet ned om det så är det sista jag gör. Nu gör jag det. Nu sätter jag första hugget i trädet.
Precis när han skall hugga till hejdar han sig och faller ihop och fortsätter gråta. Han vinglar ned för kullen igen och kommer tillbaka med en halvt urdrucken butelj i ena handen och en bok med framsidetexten "memoarer" i den andra. Han lägger ifrån sig allt i gräset och tar åter upp yxan och tänker:
- Det spelar ingen roll hur länge trädet har stått här eller hur mycket Emma älskade det för jag står inte ut med att se det längre.
Han lyfter yxan och hugger trädet vid roten. Saven rinner sakta ut över yxbladet likt tjockt blod. Han faller åter ihop och gråter.
- Jag kan inte göra det! skriker han ut över det likgiltiga landskapet.
- På något makabert sätt är det som att hugga i Emma. Jag tänker bara tillbaka på den dagen. På allt blod, tänker han tyst. Jag älskar henne fortfarande för mycket för att göra så här mot henne.
Han börjar känna sig riktigt illa inombords och sluter ögonen för att försöka glömma omvärlden. När han sitter på knä under trädet med slutna ögon för han plötsligt en obehaglig känsla av att trädet vill honom illa. Det är samma känsla som han alltid haft. det känns som om grenarna sträcker sig ner och sluter sig kring honom likt et pytonorm slingrar sig kring sitt byte. Han ryser i hela kroppen och springer i panik ner till huset igen. Landskapet ligger helt tyst och inte ett ljud hörs. Ingen vind, inga avlägsna bilar, inte en fågel hörs en gång. Allt är tyst och stilla.
Plötsligt kommer han tillbaka upp för kullen igen. Denna gång bär han ett rep i ena handen och en pall i den andra. Han fäster repet vid trädet och kastar det över en kraftig gren varpå han knyter en snara. Sedan klättar han upp på pallen och trär snaran genom halsen.
