Dark Poet

Ett litet ljus av stearin.
Ensamt mot mörkret.
Det kämpar tappert
för att inte slockna
och dö.

En enveten styrka.
Envist kämpandes.
Mot alla odds,
mot allt ont,
för liv.

Ett ok på mina axlar.
Bördan är tung,
vikten ojämn.
Jag släpar utan att kunna släppa taget.
Det trycker ned mig.
Tynger mig.
Krossar mig.

Stenarna i mina hinkar
är för många.
Mer än min kropp klarar.
Min rygg går av.
Bryts i mitten av all tyngd.
Tynger mig.
Krossar mig.

Jag höll den i min hand.
En vacker porslindocka.
Klarblå ögon och ett glittrande leende.
Den föll till marken.
Gick sönder.
En skör docka i tunn porslin.
Tårar.
Kan inte hejda dem.
Förlåt.
Du trasiga, vackra, docka.