Haiku
Lite frisk kvällsluft.
Rensa tankarna från ont.
Ut med allt gammalt.
Syllables of tears
saying how I feel.
As I kept on writing,
the ink became thinner,
mixing with tears
I did'nt think I had.
From what was once solid words,
now only syllables of tears remains.
Krypin
där världen inte ser.
Väggar som omsluter,
skyddar...
En liten del av världen,
osynlig för andra.
En känsla av trygghet
omfamnar mig.
Skänker ro.
Ett äggskal som skyddar,
håller mig hel.
...
Onda föraningar...
Ovisshetet...
Framtiden i ett nötskal.
Haiku
Drömmar så ljuva, döda.
Morgonen nalkas.
Rooms
I reached out into myself,
only to find you were'nt there.
No matter how I searched my deepest rooms
you could not be found.
Just a note saying you've left,
no new adress or number.
Just an empty room you left behind.
Pick up the pieces
remember who we are.
What was once joy
has now gone forever.
Your only ally is the memory.
Memories of a time so different
when hope was still
and passion burned.
To live of days gone by
or see a brighter morning.
In a life of uncertainty,
the only certain is tomorrow.
Strövarhund
Strövarhund på ensam väg.
En odyssé i ingenmansland.
För evigt vandrande mot osäkert mål.
Vem bryr sig om dig när du svälter?
Törstar?
Ett öde land utan hopp
där du strövar planlöst.
En tragisk varelse att beskåda.
Vem bryr sig om att du hungrar?
Förtvinar?
I take a walk
I take a walk through life,
I see people pass me by
So I nod polightley in contempt.
I wealk the streets of prejudice,
Across the square of hatred.
Everytime I take a walk,
I loose a little faith in mankind.
Autumn Heart
I gaze upon an Autumn tree –
It’s dying limbs falling numb.
Whole becomes half
In the second of a season.
The Autumn tree’s crying sap
Down the dark brown bark.
Like losing someone loved –
It’s deeply sorry to the roots.
Lonley among thousands
In the deepest of forests.
Amputated but strong
The Autumn tree keeps fighting until spring.
Fields of flowers
There is a flower
withering in the forest.
Past are the days of glory
and wonder.
When it bloomed in all its colours
in fields of flowers.
Left is nothing but a faded memory
and a deep-red, dying flower.
Ljus II
Ensamt mot mörkret.
Det kämpar tappert
för att inte slockna
och dö.
En enveten styrka.
Envist kämpandes.
Mot alla odds,
mot allt ont,
för liv.
Ok
Bördan är tung,
vikten ojämn.
Jag släpar utan att kunna släppa taget.
Det trycker ned mig.
Tynger mig.
Krossar mig.
Stenarna i mina hinkar
är för många.
Mer än min kropp klarar.
Min rygg går av.
Bryts i mitten av all tyngd.
Tynger mig.
Krossar mig.
Porslindocka
En vacker porslindocka.
Klarblå ögon och ett glittrande leende.
Den föll till marken.
Gick sönder.
En skör docka i tunn porslin.
Tårar.
Kan inte hejda dem.
Förlåt.
Du trasiga, vackra, docka.
Tillbaka...
Startat sidan igen
Gåta
Oavsett hur jag är möts jag med förakt.
Jag har gett upp hoppet om mänskligheten.
Allting känns meningslöst för mig.
Vad är jag?
Mygga
Suger mitt blod ur mig.
Du stjäl min livskraft och tar min ork.
Jag förmår mig inte längre göra motstånd.
Tro inte att jag inte bryr mig.
Min kraft räcker bara inte till för att slå til dig.
Jag hör dig surra, känner din närvaro.
Men trots det kan jag inget göra.
Ballong
Jag höll den i famnen allt för hårt,
nu har den spruckit.
Jag vill inte ha en ny.
Det blir aldrig densamma.
Haiku
Inga färger synnes till.
Regnet vräker ned.
Kamin
Kaminens eld har slocknat.
Inte ens glöd är kvar.
Askan ligger som ett färglöst täcke över dess inre.
Jag försöker tända den men lyckas ej.
Veden är sur, tändstickorna slut.
I asken ligger endast brända stumpar.
Har någon en tändsticka och lite ved?
Jag behöver tända min kamin.
