Fina ord

Det finns inga fina ord kvar.
Inga för att beskriva mina känslor.
Jag har slut på de.
Nu är det bara jag och mina känslor.
Nakna står vi öga mot öga mot varandra.
Inga metaforer, inga anaforer, inga epiforer.
Bara du, jag och min bundsförvant humorn.

Ensamhetens träsk

Så var det med det...
Jag tänker inte gråta...
Inte känna efter...

Jag tar ett steg djupare ned i ensamhetens träsk.

Bara sådär...
Så mycket och allt är över...
Slut...

Jag traskar vidare på min ensamma vandring.

Fjärilen

En fjäril flög in genom mitt fönster.
Färger granna likt regnbågen.
Med graciösa rörelser dansade den fram
genom den lätta brisen
för att sedan flyga ut och försvinna.
Lämnade mig med minnet
och en längtan efter att se den igen.

Ärrad

Min kropp är full av ärr.
Små, runda ärrbildningar
från alla skott jag tagit.
Alla gånger något stått med en pistol mot min kropp.
Tryckt på avtryckaren så att blodet sprutade.
Mitt hjärta är sönderskjutet.
Inget blod finns kvar.
Jag är tömd och ändå lever jag.
Du får aldrig veta hur många kulor jag tagit för dig.
Inget syns, ingen vet...


Infekterat sår

Ett ögonblick stod allt still
sedan gick det fort.
Bultande smärta rusade genom
armen ut i kroppen likt knivhugg.
Benpipan trängde sig ut
genom det möra köttet.

Blodet flödade ned för den sargade armen
ut på den skitiga trottoaren.
Ådrorna spottade klarrött blod
över de söndertrasade kläderna.

Pissgult var spred sig likt en farsot
runt det infekterade såret.
Det tillbultade köttet antar en lilabrum nyans,
en stank av infektion sprider sig i luften.

Ett öppet sår som inte läker.
Blod och var väller ut.
Inget förband kan täcka för.
Ett evigt sår.

(tillägnad Charles Baudelaire)

Ljusare tider

Vi går mot ljusare tider.
Ja, kanske.
Det är dags att vårstäda.
Kasta alla gamla skelett,
tala ut och gå vidare.
Det är dags att damma av känslorna.
Rensa i alla gamla känsloförråd.
Slänga ut gammalt groll.
Det är dags att så frön.
Inte ogräs och tistlar
utan blommor och hyasint.
Det är dags att gå mot sommar.

Haiku

En vacker morgon.
Fåglarna kvittrar i skyn.
Allting vaknar till.

kapitel...

Ett allt för kort kapitel tar slut.
Det tar emot att börja på nästa.
Alla pratar om det,
alla vill tro det bästa,
alla fruktar det värsta.
Sista sidan är vänd.






(tillägnad den senaste tidens stora lokala tragedi)

En grå dag

Ännu en grå dag.
De tar aldrig slut.
Ännu en grå själ.
Det kommer bara fler.

En grå dag går mot sitt slut,
en annan tar vid.
Tar de aldrig slut?

Haiku igen...

Återförening.
Så ses vi åter igen.
Blandade känslor.

En död blomma

Jag kunde inte låta den vissna.
Jag kunde inte låta den dö.
Jag gav den vatten, planterade om den.

Ingenting hjälpte...

Jag vägrade att ge upp.
Jag vägrade att inse.
Jag sprayade den med hårspray, torkade den.

Ingenting hjälpte...

Och trots att alla såg
och alla försökte säga
att den var död så lyssnade jag inte.

Ingenting hjälpte...

Jag minns...

Jag minns hur det kändes.
Jag minns exakt.
Känslan av att älska.
Känslan av kärlek.
Fjärilarna, nålarna, allt.
Berg-och-dalbanan.
Ett minne...
...det är nu borta.

Dacapo

Ett nummer till...
En tragisk akt som aldrig tar slut.
Ut på scenen.
Gör om det igen!
Hör de skratta!
Hör hur de hånar dig!
Hör hur de ber dig göra det igen!
Dacapo!

Ekorrhjul

Ekorren är fast i sitt hjul.
Dömd att evigt springa och aldrig stanna.
Dan kan inte, vet inte hur.
Precis när den lyckats stanna
får den ett ryck och börjar om.
Den tvåbenta ekorren springer i sitt hjul.
Evigt fast.

Den kommer fortsätta springa för evigt tills den faller död ned.

En haiku till...

Och snön vräker ner.
Lägger sig över världen.
Bonden jobbar på.

Slutdiskuterat

Det är slutdiskuterat nu.
Det finns inget mer att säga.
Allt viktigt har blivit sagt.
Nu finns bara lögner och skitsnack kvar.
Bättre att inget säga.
Bättre att vara tyst.

En till haiku...

Vinden i trädet.
Det är en svag bris från norr.
Den smeker min själ.

Haiku...

Regnet faller ned.
Dimman kryper närmare.
Jag känner mig trött.

Fan ta dig!

Fan ta dig
som fick mina murar att rämna
och gå sönder!

Fan ta dig
som sköt ett hål i mig
så det sipprar känslor!

Fan ta dig
som slet av mig vinterpälsen
och blottade mitt sanna jag!

Fan...nej...jag menar...tack!

Dyngbagge

Dyngbagge res dig!
Kravla dig upp ur skiten,
borsta av dig och stå stolt!
Återta din plats som mytomspunnen varelse
En vacker skarabé men makt över sol,
en gång avgudad och dyrkad.
Nu förpassad till ett liv i dynga.

En gång avgudad,
nu avglömd och nedtryckt.
Det är dags att resa dig åter,
ta tillbaka tronen.
Lämna ett liv i avföring bakom dig
och bli den Skarabé du föddes att vara.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0